Kort om "Slutande av Avtal och Rättshandling Genom Fullmakt" Avtal kommer till stånd genom utväxling av anbud och accept (=antagande svar) med identisk innebörd. Anbud och accept räknas som två rättshandlingar och är var för sig bindande för anbudsgivaren respektive acceptgivaren. (Jfr 1§ AvtL och artikel 14 Int KöpL) (Se figur I "Några modeller för avtalsslut") Att anbud och accept är bindande innebär att de inte kan återkallas med laga verkan, sedan de kommit motparten tillhanda. (Jfr 7§ och Artikel 15) För sen eller oren accept räknas som avslag i förening med nytt anbud.(Jfr 4§, 6§, Artikel 18 och 19) Med oren accept avses svar på anbud som inte är identiskt med anbudets innebörd. (Jfr 6§ och Artikel 19).(Se figur II ) Ett uttalande eller annat uppträdande av anbudstagaren som visar att han sam-tycker till ett anbud utgör ett antagande svar. Tystnad eller overksamhet utgör inte i sig ett antagande svar. (Jfr Artikel 18) Med utbud (”anbud utan förbindelse”, ”anbud utan obligo”, ”friblivande offert” etc) avses inbjudan till avtalsslut och är inte enligt lagens mening anbud. Utbud är således inte bindande för avgivaren. (Jfr 9§ och Artikel 14) (Se figur III ) AvtL och Int KöpL innehåller inga regler om hur avtal sluts genom förhandlingar. Med förhandling avses att två parter utväxlar anbud i syfte att sluta avtal. Med fullmakt menas en rättshandling genom vilken fullmaktsgivaren (= huvudmannen) ger fullmäktigen (= fullmaktshavaren) behörighet och befogenhet att handla gentemot tredje man (= motparten) för fullmaktsgivarens räkning med direkt bindande verkan för denne. (Jfr 10§) Med behörighet avses att fullmäktigen är fullmaktsgivarens ”representant”. Med befogenhet avses vad fullmäktigen har fullmaktsgivarens tillstånd att genomföra. Ställningsfullmakt innehas av den vilken är t.ex. anställd i annans tjänst och som enligt lag, avtal eller sedvänja följer viss behörighet att handla på fullmaktsgivarens vägnar. (Jfr 10§) Om fullmäktigen företar rättshandling med överskridande av sin befogenhet eller utan behörighet blir fullmaktsgivaren enligt AvtL:s huvudregel inte bunden gentemot tredje man. (Jfr 11§ och 25§) Kommentarer: 1. AvtL = Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. 2. Int KöpL = Lag (1987:822) om internationella köp, CISG (Convention on Contracts for the International Sale of Goods). 3. AvtL och Int KöpL är i huvudsak dispositiva, d.v.s. bestämmelserna är gällande såvida ej annat följer av anbudet eller accepten eller av handelsbruk eller annan sedvänja. 2006-05-23 © Kent Lund